Kränkningar, tolerans och intolerans

Jag har tidigare berört frågan om tolerans och intolerans.

Nu skriver författaren och journalisten Maciej Zaremba i DN en intressant artikelserie om kränkningar på Lärarhögskolan.

Han skriver att lagstiftningen (t.ex den om likabehandling av studenter på högskolan) som skulle skydda mot kränkningar och trakasserier används för att trakassera lärare för påstådda kränkningar. Han tar också upp hur de som förfäktar Queer-teorin om könet som social konstruktion agerar på lärarhögskolan.

Det är skrämmande. Man tror inte det är sant, i dagens Sverige. Men det är det. Läsa och förundras!

Det är ett liknande fenomen som att de som oberopar tolerans för att tysta vissa som uttrycker åsikter som de tycker är intoleranta. Och därmed själva agerar på ett intolerant sätt.

Första artikeln, andra artikeln, tredje artikeln.

(s)-debattör lämnar partiet

Den välkände miljödebattören och författaren, Per Kågesson, lämnar socialdemokraterna.

Det skriver han på DN-Debatt som en reaktion mot Mona Sahlins besked att socialdemokraterna ämnar riva upp vårdnadsbidragsreformen vid en eventuell seger i 2010 års val.

IOGT-NTO bekräftar åsiktsförtryck

I ett uttalande i DN igår bekräftar Anna Carlstedt, IOGT-NTO:s vice ordförande, att Åke Green uteslöts på grund av sina åsikter.

Hon säger “-Vi hade ett samtal med Green innan vi bestämde oss. Han gjorde då klart för oss att han kommer att fortsätta tycka som han tidigare gjort. Det är ingenting som vi kan stå bakom. Därför tvingades vi ta detta beslut. “

Lägg märk till orden “han kommer att fortsätta tycka som han tidigare gjort” och slutsatsen, “Därför tvingades vi ta detta beslut”.

Helt oförblommerat kommer sanningen fram.

Annars brukar IOGT-NTO:s försvarare säga att han får ha den åsikten, men han får inte uttrycka den.

Hon säger också att IOGT-NTO ”håller yttrandefriheten högt”. Och lägger till:  “Men att hela tiden kränka homosexuella och förse media med uttalanden blev för mycket för oss”.

“hela tiden”…? Stämmer det. Är det sanningen, att Åke Green, hela tiden, dvs ständigt, kränker homosexuella och förser media med uttalanden?

Min följdfråga är hur det kommer sig att det att han uteslöts först efter tre år. För inte är det väl så att Åke Green fortsatt att förse media med uttalanden de senaste åren? Inte vad jag hört och sett i alla fall.  Någon som vet kan väl upplysa mig med källhänvisning, Tack!

Följetången IOGT-NTO

IOGT-NTO:s uteslutning av Åke Green, och debatten kring detta beslut, har blivit en följetång.

Ca 1.000 personer har utträtt som medlemmar på  kort tid. Fler är på väg ut.

Distriktsordförande har kallats till möte, där förbundsstyrelsen vill förklara sitt beslut. Några distrikt kräver en extra-ordinarie kongress. Sten-Gunnar Hedin, kräver att beslutet tas tillbaka, eller att styrelsen avgår.

IOGT-NTO:s egen förbundsjurist motsatte sig styrelsens beslut, och sade att det inte finns någon saklig grund för beslutet.

Debatten förs intensivt på IOGT-NTO:s interna intranät: ”Jag önskar att vi slapp Åke Greenar i resten av samhället också”, skriver Elin Lundgren, socialdemokratisk politiker och ordförande för IOGT-NTO i Gävle. Vad menar hon?

Någon slags “rensningsaktion” på gång?

IOGT-NTO tvingas återigen att förklara sitt beslut.  De går igenom sin värdegrund, och de grundsatser som deras ideologi står på, och det låter nästan som en kristdemokratisk proklamation.

MEN, inget av det de säger ger fog för ett beslut att utesluta en person för uttalanden som personen gjort i kraft av sin grundlagsfästa åsikts- och yttrandefrihet, och till råga på allt, uttalanden som gjordes för ett antal år sedan.

Det blir intressant att följa fortsättningen, och få höra förklaringen till den egentliga bakgrunden till beslutet.

Är det  bara ett sammanträffande att IOGT-NTO ungefär samtidigt går ut med sitt kongressbeslut att det är förbjudet att sjunga psalmer eller religiösa sånger på sina möten?

Jag vågar slå vad om ett det finns ett antal “gravade hundar”. De kommer fram så småningom.

På tal om yttrandefriheten

Ytterligare belägg för att yttrandefriheten är en av våra grundläggande rättigheter, och att det inte är samma sak som åsiktsfriheten, är JO:s beslut i fallet med prästen i Kållered som avstängdes från skolan efter att ha skrivit under ett upprop mot kyrklig välsignelse av homosexuella par.

“I sitt beslut hänvisar JO till den yttrande- och åsiktsfrihet som finns fastlagd i grundlagen. Det skydd som grundlagen ger innebär enligt JO att myndigheter och skolor inte får ingripa mot en enskild för att denne har använt sin rätt att yttra sig eller uttrycka sina åsikter.”

“Grundlagen är överordnad annan lag och rektorns agerande är en kränkning av skolprästens yttrandefrihet, konstaterar JO. ” (ur KT:s artikel)

Hela artikeln hittar ni på Kyrkans tidning.

Kristdemokraterna och de mänskliga rättigheterna

Med anledning av en kommentar till inlägget om att rätten att uttrycka en åsikt, och inte bara ha en åsikt, fick jag anledning att läsa på vad kristdemokratiska riksdagsmän motionerat och sagt i Riksdagen och Justitieutskottet om våra mänskliga rättigheter.

De mänskliga rättigheterna är ett av partiets fundamentala byggstenar.

Läser man motionen  “En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006-2009” då kan man inte annat var än stolt över sitt parti och den ideologi som vi har.

Den aktuella frågan som var under debatt i kommentarerna berörs i ett särskilt stycke som jag citerar i sin helhet:

“Kriminalisera deltagande i eller stöd till rasistiska organisationer

Det demokratiska samhället undergrävs av de rasistiska organisationerna och de brott som följer i dessa organisationers spår. Ökningen av hatbrott med rasistiska och naziinspirerade förtecken och ideologiskt motiverad organiserad brottslighet de senaste åren är varningsklockor.

Den svenska regeringen har av FN:s kommitté mot rasdiskriminering i snart 30 år kritiserats för sin underlåtenhet att effektivt lagstifta mot rasistisk propaganda i organiserad form. Från svenskt håll sägs att vår lagstiftning för att stävja hets mot folkgrupp skulle vara tillräcklig. Detta envisas man med trots att FN-kommittén gång på gång förklarar att det inte räcker.

Kristdemokraterna anser att enskilds stöd till eller deltagande i rasistisk organisation, terroristgrupp eller annan organiserad brottslighet skall ses som en kriminell handling. Kristdemokraterna anser att lagstiftarna måste ge tydliga signaler. Denna inskränkning av föreningsfriheten motiveras med att föreningens verksamhet då strider mot mänskliga rättigheter genom att den ägnar sig åt förföljelse av flyktingar eller människor på grund av deras nationella ursprung eller trosbekännelse.

Eftersom det inte finns specificerade bestämmelser om ideella föreningar, kan den förening som förbjuds idag återuppstå under annat namn imorgon. Därför är det mycket effektivare att kriminalisera det enskilda deltagandet i den typen av organiserad rasism, vilket Kristdemokraterna länge krävt och fortsätter kräva i olika sammanhang. Om detta finns skrivningar i en annan kristdemokratisk motion.”

 ——–

Eftersom jag sitter i lokal BRÅ i Mark blev jag också intresserad av en annan motion som jag ramlade över.

Läs och begrunda!

Yttrandefrihet: att uttrycka sin åsikt – en rättighet

Med anledning av IOGT-NTO:s uteslutning av Åke Green och de många utträdena förs det många diskussioner på bloggar och forum på nätet.

På en blogg säger “Teas mamma” att det är skillnad på åsikt och handling.

T.ex Åsikt: Det är för lite disciplin i dagens barnuppfostran. Handling: Barnaga. eller Åsikt: Abort är mord. Handling: Kasta ägg på kvinnoklinik.

Och det stämmer. Man kan inte på grund av en åsikt utföra en handling som i sig som inte är relevant eller som inte lagen tillåter.

Men hon har också andra exempel, t.ex Åsikt: Det är äckligt med folk som röker. Handling: Skriva insändare, sätta upp lappar på jobbet, etc.

Men detta leder till en fråga: Är det inte att nyttja sin YTTRANDE-frihet att få uttrycka sin åsikt. Dvs vissa handlingar, som är att ge uttryck för sin åsikt, är tillåtna handlingar.

Vi har ju inte bara ÅSIKTS-frihet i Sverige.

Vi har faktiskt rätt att yttra vår åsikt också. Att skriva insändare, tala om det på jobbet, sätta upp lappar med budskap, hålla tal, är väl alla exempel på uttryck för YTTRANDE-friheten.

Men det är här många blandar samman korten. De tar exempel på när någon, med nyttjande av åsiktsfriheten, utför en handling som är otillåten enligt lagen och så drar de slutsatsen att det är förbjudet att uttrycka sin åsikt, som om det vore en _handling_, och att denna handling vore förbjuden enligt lagen.

Men nu är det faktiskt så att vi enligt lagen både har åsikts-frihet och yttrande-frihet.

Vi har inte bara rätt att ha åsikter. Vi har rätt att yttra dem offentligt också. Vi har rätt att ge skriftligt och muntligt uttryck för vår åsikt.

Det inbegriper att skriva på nätet, sätta upp lappar med budskap, skriva inständare, hålla tal, sätta upp affischer, ja, t.o.m predika ett budskap. (Själva predikan omfattas också av en annan frihet: religionsfriheten, rätten att ha och ge utryck för en religion.

Att ge uttryck för sin åsikt, att nyttja sin yttrandefrihet, är inte en förbjuden handling.

Idag blåser det kallt i samhälle och kyrka. Det är politiskt-korrekthetens kalla vind.

IOGT-NTO, som man sår får man skörda

Jag läser på tidningen Dagens nätupplaga att IOGT-NTO har tappat 1.000 medlemmar. Och detta på en vecka!

Men så är det när man tar beslut utifrån politiskt korrekta åsikter, utan verklighetsförankring. De som sitter i styrelsen har inte fattat vilket beslut de fattat, och vilka konsekvenser det får. Jag skulle bli förvånad om de gjort någon konsekvensanalys över huvud taget.

Jag tror inte heller att uttåget ur IOGT-NTO stannar upp nu. Det fortsätter.

Vi får se.

______

En mycket intressant artikel om IOGT-NTO:s historiska bakgrund som Roger Arnfjell skrivit kan du läsa på hans blogg.

Gunnar Nilsson i Radio Sjuhärad om jäv

Hörde just inslaget i Radio Sjuhärads morgonnyheter från fredagen den 8:e. Dels var det på nyheterna under dagen, och dels har ett klipp lagts ut på webben.

Ni kan lyssna på klippet här, och göra er egen bedömning efter att ha läst mina kommentarer nedan. Jag kommer försöka få tillfälle att ge min egen bild av det i radion, eftersom det är en allvarlig anklagelse Gunnar kommer med.

Reportern som påannonserade inslaget på nyheterna inledde med att säga: “Politiker i Mark anklagas nu för jäv.” “Det är kristdemokratiske Per-Olof Hermansson…”. “De borgerliga i Barn- och Ungdomsnämnden, med kristdemokraten och vice-ordföranden i nämnden, Per-Olof Hermansson, i spetsen, har argumenterat för förändrade regler som ger friskolorna mer pengar. Han säger också att “den friskola som utan jämförelse får mest skattepengar är den kristna skolan Letebo, i Horred , där Per-Olof Hermanssons barn går. Det tycker ordföranden i nämnden, socialdemokraten Gunnar Nilsson, är mycket när en jävs-situation.” (Jag har två barn som går där, de 5 övriga går eller har gått på kommunala skolor)

För det första är det fegt av Gunnar Nilsson att ta upp frågan när jag inte är närvarande på presskonferensen. Han har aldrig i nämnden lyft frågan. Det han säger innebär ett ifrågasättande av min heder, mina motiv och drivkraft. Reportrarna tolkar det som att han anklagar mig för jäv.

Lyssnar man mer noggrant säger han inte det rakt ut, utan han svävar: “Det är bekymmersamt, tycker jag, var går gränsen till jäv”

Han anklagar mig inte rakt ut för att vara jävig (i radion i alla fall). Han sår misstro, och vill misskreditera mig, skuldbelägga mig och mina motiv, när h an säger att det är bekymmersamt ur jävs-synpunkt.

Antingen är jag jävig, eller också är jag inte jävig. Det finns inget mellanläge. Han mumlar i skägget (som han inte har), och vill med antydningar om jäv skapa en “Guilt by association”, det kallas att skambelägga någon. Jag tycker det är falskt.

Jag inser att han är desperat, han har inga argument, och kör då ett billigt debattknep.

Nej, han har inga argument mot de förändringar vi gjort, och de yrkanden som jag fört fram för ett nytt regelverk, eftersom de vi redan genomfört, och ämnar ändra i regelverket ligger helt i linje med Skolverkets tidigare rapport, och Alliansregeringens nya utredning som har förslag på alla de punkter som vi fört fram, som ligger helt i linje med vad vi yrkat.

Kan han inte argumentera mot våra förslag i stället??

På journalistens frågor svarar han: “Det kan man säga”, “Det kan man säga, ja” , “Jo, så är det”

Vad är det då som Gunnar helt och fullt håller med om, och alltså står för:

1. “Kan man beskriva det så att de borgerliga vill … hitta regler som gör att friskolorna får mer pengar?”

- “Det kan man säga”

2. “Under 2007 var det på grund av de ändrade reglerna med mer pengar till friskolan, så försvann 1 miljon kronor från de kommunala skolorna?”

- “Det kan man säg, ja”

3. “Och grundskolan gick med över 3 Mkr i förlust?”

- “Ja, så är det”

Jag förstår att Gunnar på presskonferensen dragit dessa argument, och mitt i intervjun säger han också, som svar på frågan “Hur ser ni socialdemokrater på det här, då?” : “Vi ser att det är viktigt att de pengarna som… vad får det för konsekvenser för oss. För vi har ju inga extra pengar, utan det är ju de pengar vi har i vår samlade verksamhet. De får ju tas någonstans för att föra över dem.

Avslutningsvis säger han som sammanfattning:

“Det är viktigt då att vi ser på det, vad får det för konsekvenser när vi gör de här fördelningarna av pengarna. Det är oerhört viktigt. Och att vi vet, De här pengarna de tar vi därifrgån, och ger dit”

För mig är det solklart att med hans sätt att se (att vi fördelar pengar “från” kommunala skolan och “till” friskolorna, dvs en omfördelning) så är alla de ledamöter som har egna barn eller barn-barn i kommunal förskola, barnomsorg eller grundskola, med hans eget resonemang lika jävig. Vi beslutar jag (enligt Gunnar) om nedskärning av kommunens skolor, och då sitter de i samma jävssituation som Gunnar menar att jag har.

Nu menar inte jag att ledamöterna är jäviga för att de har barn i den kommunala skolan. Det är Gunnars åsikt som innebär denna syn. Inte min.

En analys av Gunnars resonemang, som inte argumenterar mot våra förslag, utan enbart bygger på ett resonemang att friskolorna inte skall få mer pengar:

1. Han menar att om vi följer lagen och förslagen i Skolverkets rapport och skapar tydliga regler och rättvisa, lika villkor för bidrag till fristående enheter så får det som konsekvens att de får mer pengar (och det är negativt enligt (s)).

- Motargument: Vi driver frågan om tydliga skriftliga regler, och rättvisa, lika villkor, som en principfråga. Vi driver inte “mer pengar åt friskolorna”. De fristående enheterna har rätt till lika villkor enligt lagen. Hur man gör det kommer också förtydligas i en ny proposition och ny lag om “Bidrag på lika villkor” från regering och riksdag. Den menar vi att man skall följa. Om detta sedan får som konsekvens att de får mer pengar, så är det deras rätt, och vi måste ta hänsyn till detta i den kommunala budgeten (som också omfattar de fristående enheterna). De kommunala skall inte få försämrad kvalitet för att de fristående fått vad som rätterligen tillkommer dem.

2. Han menar att det är friskolornas som delvis orsakat nämndens förlust.

- Mot: De ökade bidrag som friskolorna är enligt ekonomen Allan Wiberg till 300.000 kr förorsakade av de nya reglerna. Resterande beror på ökat antal elever, ökat antal barnomsorgstimmar, och att kommunens omsorgs- och skolkostnader ökat. Ökade kostnader för vår egen verksamhet skall automatiskt ge ökade bidrag till de fristående, efter som de skall ha lika villkor. Eftersom även den kommunala verksamheten haft ökade kostnader så innebär det att det inte är så att friskolorna “tagit” från kommunens verksamhet. Det han kallar förlust är ju att all verksamhet (kommunens och de friståendes) haft högre kostnader än budget. Både kommens skolor och de fristående har alltså fått mer pengar.

Med all sannolikhet kommer Fullmäktige att täcka nämndens förlust, vilket därmed innebär att kommunens förskolor och grundskolor INTE förlorat på att de fristående fått ökade bidrag.

En sak som Gunnar glömmer: De barn som går i fristående förskola eller skola är också kommunens barn. De har rätt till likabehandling enligt lagen. Han glömmer också det faktum att om den fristående skola de idag går i inte skulle finnas, så skulle de idag gå i kommunens skola, och då skulle kostnaden vara högre. Om dessa barn utan att blinka har rätt at få dessa kostnader täckta om de går i kommunens skola, varför skall de då inte få dem täckta om de går i en friskola??

Men i hans socialdemokratiska rättvisesystem gäller den gamla regeln: “Vi är alla jämlika, men några är mer jämlika än andra”.

Det är denna princip som vi borgerliga inte kan skriva under på.

(s)-politiker till attack, anklagar mig för jäv

Gunnar Nilsson, ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden gör ett utfall mot mig i dagens BT

Vi hade nämndsmöte i onsdags. Det var inga kontroversiella frågor på bordet. Vi hade inga omröstningar. Två ärenden hade BUN:s AU beslutat återremittera/bordlägga för vidare bearbetning, för att ta upp dem på nästa nämndsmöte i mars.

Den ena av dem var reglerna för fristående skolor och förskolor i Mark.

När jag fick problem med bil i torsdags ringde jag till Gunnar på förmiddagen och sa att jag inte kunde komma på presskonfererensen. “Men det är ju inga konstigheter”, sade jag. “Nej, vi var ju överens om alla frågor”, sade Gunnar.

Döm om min förvåning när BT-journalisten sedan ringer på sen-eftermiddagen och berättar om Gunnars utfall. Han anklagar mig för att vara jävig vad gäller frågan om regler för de fristående skolornas ekonomiska bidrag, redovisningen av bidragen mm. Han tycker jag är jävig för att jag har två barn i Leteboskolan.

Gunnar tog upp en fråga som inte ens var under behandling på mötet. Hans angrepp på mig uppfattar jag som ett ifrågasättande av min heder. Det var ett slag under bältet, eftersom han uttnyttjade tillfället då jag inte var närvarande. Hade jag varit där hade han inte vågat.

Jag förstår att Gunnar i sakfrågan inte har några argument, och därför i desperation tar till jävs-argumentet i ett försök att oroa och uppröra sina väljare.

Svagt, Gunnar!

Till saken hör att jag kollat med jurister om jävsförhållanden när man sitter i en politisk nämnd. Jag har dessutom läst lagen, och förordningar för att själv bilda mig en uppfattning i frågan.

Man är inte jävig om frågan som behandlas är generell. Den fråga vi har på bordet är frågan om att skapa ett regelverk för de fristående enheterna i Marks kommun. Det är inte Leteboskolan som är uppe till behandling.

Förvaltningen har tillsammans med de fristående enheterna arbetat fram ett förslag till regelverk. Jag har yrkat ändring på några av punkterna.

Bakgrunden är att kommunen de senaste 10 åren har en praxis som varit otydlig. Relationerna med de fristående och villkoren för beräkning av bidrag, utbetalning mm har inte varit skriftliga. Det har skapat oro, och otydlighet. Dessutom har på vissa punkter de fristående inte fått fullt ut det som de har rätt till.

Jag föreslog då i början av 2007 att vi skulle skapa ett regelverk med regler som gör att de får en rättssäker, transparent, förutsägbar och rättvis behandling. Detta har ingen opponerat sig emot.

Som underlag har jag utgått från Skolverkets rapport (nr xxx) som Skolverket på uppdrag av dåvarande (s)-regeringen tog fram tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting, samt Friskolornas riksförbund.

Jag drivs inte av ett ensidigt intresse att ge de fristående mer pengar. Jag drivs av ett rättvise-patos. De har samma rätt som kommunens skolor. Friskolornas barn är också kommunens barn.

Till råga på allt så är alla mina yrkanden i linje med Skolverkets förslag i rapporten. Dessutom lade i tisdags Alliansregeringens utredare fram sin utredning som bygger på Skolverkets rapport. Och i denna utredning föreslår han ett antal förändringar i lagen som ligger helt i linje med mina förslag. På några punkter har han skarpare förslag än jag.

I tidningen framför Gunnar en uppgift som är ren lögn. Han säger  ”I december lade han [dvs jag] ett förslag som innebär att den kommunla ersättningen höjs med sammanlagt 1,2 miljoner per år.”

Faktum: Kommunens kostnader för de fristående enheterna ökade 2007 med 1.2 miljoner kr. Det berodde på olika saker, delvis för att vi tidigare under hösten förändrat vilka overheadkostnader som inte skulle räknas bort från underlaget vid beräkning av de friståendes bidrag. Denna förändring uppskattade ekonomen Allan Wiberg till 300.000 kronor, om jag minns rätt. Den återstående ökningen beror på annat, att kommunens skol- och förskolekostnader ökat, större antal omsorgstimmar, fler antal elever mm. Detta har jag inte orsakat.

Att mina yrkanden vad gäller regelverket skulle öka kostnaderna med 1.2 miljoner kr är fel.

Gunnar säger att jag är jävig. Men om jag är jävig då vi diskuterar beräkning av bidrag och regelverket för de fristående, då är större delen av nämnden jävig när vi diskuterar fördelning av resurser till de kommunala skolorna. Många har ju barn, eller barn-barn i den kommunala skolan.

Så Gunnars påstående faller på sin egna orimlighet. Ingen skulle kunna sitta i en nämnd då.

Dessutom vill jag påpeka att ingen politiker i Mark slagits så mycket för Barn- och Ungdomsnämnden vad gäller att ge nämnden extra ramtilldelning för att höja skolans kvalitét. I budgetberedningen yrkade MarkAlliansen på att ge BUN 34 miljoner kronor extra för 2008. Sossarna yrkade på 7.5 miljoner kronor. I Kommunstyrelsen fick vi igenom detta med hjälp av Markbygdspartiet.

Av dessa pengar går mer än 96% till de kommunala skolorna.

Jag har två frågor till Gunnar: Hur får du mina förslag till 1.2 miljoner? Vad är den juridiska jävsgrunden?

Du är skyldig mig en ursäkt, Gunnar!